För er dödliga så kanske det låter som en liten yttepyttegrej. Men massasvärord rent ut sagt! Jag var så svärord rädd! Och Louise står och skrattar för han reagerade ju åtminståne:P
Egentligen var det ju ingen big deal. Men, Jag är så sjukt livrädd för att ramla av! Jag listar mina tre sista ggr jag ramlat av så kanske ni förstår varför.

Börjar bakifrån, alltså med den "första".
2008
Skulle ta salubilder på Ridskoleponnyn Challe, om numera heter Jolys Topgun och ägs av Sandra Ohlen aka. ponnybruden, och Challe hoppar på fint tills i lägger upp ett räcke istället för kryss.

Ja, ni ser på andra bilden. När Challe landade med framhovarna så flög jag med huvudet före och landade på ansiktet, fick handen under mig och hela kroppen böjdes framåt, efter den händelsen köpte jag mig en väst.

Jag fick åka in till akuten och spendera natten där. Fick gips på armen/handen. Och jag har fortfarande skitont i lillfingret efter landningen.

2009

Gång nummer två var några månader efter så jag har hopplektion och rider på lektionsponnyn Bolette. Jag hade koll på en katt som vart på läktaren när jag skulle vända upp på en studsserie på medellinjen. Bolette stannade, jag flög igenom 2 hinder med huvudet före. Jag hoppade dock upp igen och fullföljde lektionen. Fick lätt hjärnskakning och borde kanske inte ha ridit min häst efteråt...

2010

Jag skulle ut med abbe i skogen och gick till stenmuren där jag alltid hoppar upp. När jag väl var uppe börjar abbe backa i illfart och det slutar med att vi går omkull precis innan vi brakar in i stallet. Jag vet inte hur jag kom av hästen, men jag står bredvid honom och ser honom ligga på marken. Hela haserna på hästen samt halva svansen är uppskrapad och det rinner blod från honom. Jag har aldrig haft sån panik i hela mitt liv. Som tur var fick jag tag på min faster som kunde ringa till Marita som bor på gården intill. Jag bara stod o skrek och illgrät.

Det visade sig att abbe hade fått ont i ryggen precis när jag satt upp.

Trotts att ryggontet gick över snabbt på honom så satt jag inte upp förrän 14 dagar senare. Och då fick mamma hålla i honom de första metrarna jag red.