Anahita

Hennes låt, går inte att förklara, den bara är det...

Jag förstod mig aldrig på henne. Förstod inte vad syster såg i henne. Men nu i efterhand förstår jag precis. Vi hade aldrig passat ihop men en häst med den personligheten, styrkan, ärligheten, kämparviljan och vinnarskallen kommer jag aldrig möta igen. Och det är sorgligt.
Anahita - saknad och älskad.


Påskafton 2010. Typ enda beviset att jag över huvudtaget suttit på henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0